Osynkroniserad

Det blir väldigt korta inlägg nu ett tag. Jag kan inte få ner så mycket alls, men behöver ändå skriva något då och då.
 
 
 
 
 
 
 Jag vet inte vad det är, om det är själva ifrågasättandet med alla tusen miljarder "varför varför varför?" där aldrig ett endaste varför blir besvarat eller om det är hela processen att veta att jag är jag och att jag ständigt tar hundra steg bakåt för varje millimeter som går fram.
Det känns så otroligt meningslöst då, vetskapen om att jag aldrig kommer kunna lyckas. Och allra mest gör det så obeskrivligt ont att veta faktum, att jag aldrig någonsin kommer kunna sätta samma hyperaktiva elchocker utav exploderande tomtebloss och nyårsraketer i hjärtat på någon annan som jag själv upplever.
 

Liksom, hela Nationalencyklopedin står med fetstil att: här är Emelie och hon ska alltid vara ensam och torteras över att få vara i sitt egna huvud. Hennes familj blev först i linjen att överge och sedan släkten, och låt oss inte glömma vännerna! På kärleksfronten är hon bara så totalt körd eftersom hon är den mest absurda och motbjudande människan i världen och mer behöver vi inte berätta i fetstil för det summerar alltihop ganska bra.
 

Jag har tre vänner kvar, och dem älskar jag sådär sinnessjukt mycket att jag uppriktigt sagt får tårar i ögonen när jag tänker på vilka fantastiska människor de är, att unviersum kan ha skapat någonting så vackert som dessa personer.
Det som gör det oerhört svårt är bara att jag är så intensiv i allting och jag tror ärligt talat aldrig någon kunnat eller kommer uppskatta mig lika mycket tillbaka, oavsett relation.
Dem är norrsken och jag är avgaserna i den halvslaskiga snön som alla avskyr.
 
Jag önskar att avståndet till dessa fina varelser inte var så långt som det är, att vi kunnat ses oftare och inte alltid så planerat.
 

Jag är en fri själ som hålls fången utav en ondskefull hjärnverksamhet och jag hade någon gång velat visa andra att jag faktiskt är en fri själ men det blir sällan så.
Jag är alldeles för rädd att bli lämnad eller hånad att jag inte vågar göra någonting alls samtidigt som det jag väl gör blir fel oavsett.
Det är en osynkroniserad vals där ingen dansar i samma takt. En symfoniorkester som spelar ångest dygnet runt, året om.

Allt är så oerhört förvirrande och jag blir ännu mer galen av att aldrig få några svar.
Tilda

Jag hoppas du vet att jag finns här.
Jag lämnar inte din sida och du får mer än gärna skriva till mig precis när du vill, på dagen eller på natten.
Jag hoppas att vi ses snart. <3

2015-01-20 - 18:24:21
URL: http://iheartphoto.webblogg.se/
Namn:

Bloggadress:

Kommentar:

Spara.
START.

Hej och välkommen till Depression Secrets. Bloggen reflekterar över mitt liv med schizofreni, flerpersonlighetsstörning, atelofobi, borderline, postraumatiskt stressyndrom samt kronisk depression.
Här skriver jag om strävan efter min drömvikt, matångest och mörkret som bor inom mig och hur jag hanterar att ständigt leva med Döden i tankarna.

För säkerhets skull gick jag tidigare under pseudonym, men efter snart tre år som inaktiv tänkte jag börja blogga här igen och som den jag är; 23åriga Eliana.

Vissa bilder kan vara triggande, så om du är känslig bör du inte besöka min blogg. En vänlig varning.