Noctopíum

 
Trampa, traska, ta mig bort
Har inte sett men alla vet ändå
Samvetskvalbrigaden knäpper fingrarna
Mumlar om katakomberna i Paleozoikum

384 escapader, åsiktsmord och hjärnaborter
Gör mig illa, förena, kujonera inför Kallocain
Tackla mina plågor, bränn broarna till mörkret
Jag ber om syndernas förlåtelse igen

Baby jag är galen och du är krossat glas
Gnistrar, vacker, farligt
Akta kom inte nära jag kanske sprättar upp din hud
Som Edward Scissorhands en skräckblandad förtjusning
Mój najdroższy i taggtrådsvirade rosor

Jag är stormen i Bermuda, du är armadan, min kapten
Kanske sjunker jag när du tittar bort och drunkar i min ångest
Men du lovar väl att inte vara som Kain?

Här och där jag ser mig om
Visselvind och gatsten ett psykbryt härifrån
Ragnarök har viskat bakom molnen
Det är dags att ge sig av
Det är dags för facit 0

 

Hej och välkommen till min blogg! Bloggen reflekterar över mitt liv med dissociativ störning, atelofobi, borderline (EIPS), C-PTSD, OCD, ätstörningar, självskadebeteende samt kronisk depression.
Här skriver jag om strävan efter min drömvikt, matångest och mörkret som bor inom mig och hur jag hanterar att ständigt leva med Döden i tankarna.

Vissa bilder kan vara triggande, så om du är känslig bör du inte besöka min blogg. En vänlig varning.