Jag försöker att göra saker hela tiden. Jag får glimtar utav mina intressen och blir så överlycklig att jag slänger mig efter dem ur ren desperation i hopp om att fånga dem så att de inte ska försvinna ifrån mig igen, men förgäves.
De varar bara i några få ögonblick, sedan blir jag tom igen och vips försvinner intressena ifrån mig än en gång.
Och jag faller tillbaka till det här och det är › tomt, mörkt och fruktansvärt hemskt.

Jag försöker verkligen hitta tillbaka till mig själv, till allt som jag en gång i tiden älskade att göra och syssla med och som jag vet att jag fortfarande gör, djupt begravet inuti under alla lager av total melankoli och att vara så nedstämd att det inte finns någon ork eller något engagemang till någonting alls.
Men det finns kvar där inom mig, jag kan bara inte nå dem.

Man får aldrig ge upp, vissa saker måste man helt enkelt kämpa för oavsett om det är ett hopplöst strävande efter någonting som kanske är borta för alltid.